Det var fredagkväll och jag hade som vanligt inget att göra med mitt trista liv. Förutom att kolla på tv, sitta vid datorn eller kolla ifall jag fått något meddelande på mobilen - trots att inkorgen ofta var tom. Trött och irriterad gick jag upp till mitt trista rum där jag inte heller hade något vettigt för mig.

Jag slängde mig på min obäddade säng med huvudet före ner i lakanen. Jag lät skriken komma, ner i kudden. På så sätt lät jag frustrationen komma ut. Varför kunde inte jag få vara som normala människor? Va? Är det så mycket begärt? Bara kunna gå ut och leva livet?

 

Men så slog det mig än en gång, det var inte sådant jag gjorde. Jag var född och uppfostrad som kristen. Jag skulle respektera min kropp, min karma och Gud vakade över varje steg jag tog.

Ifalll mina föräldrar skulle komma på mig med att gå ut och göra saker som normala tonåringar gör, så skulle jag bli inlåst på rummet i några veckor, om inte mer. Det skulle inkludera ingen tv, dator eller mobil - det enda som jag kan relatera till hur jag vill leva.

Så det är nog bäst att jag stannade här och sörjde i hela mitt liv då. Ja, kanske....dö här.

 

Det var som att gudarna hört mig gråta inombords, för plötsligt fick jag tre sms som alla handlade om samma sak: Block-fest, inatt. Vid midnatt, Richmond. Alla är välkomna.

Jag kände att spänningen gav mig fjärilar i magen och hoppade snabbt ur sängen. Jag sneglade på klockan och såg att den var halv elva. Vilket gav mig en och en halv timme att bli redo, och snygg. Eller ja, iallafall så snygg jag kunde bli...

Jag vet inte varför jag fick denhär äventyrskänslan just ikväll, men jag älskade den. Den gav mig en helt ny känsla för livet, för att leva. Efter att jag tänkt på vad som skulle hända ifall mina föräldrar kom på mig så var jag fortfarande övertygad. Jag skulle göra det otänkbara - smyga ut.

 

Jag sprang in till badrummet, lät kläderna nudda golvet och hoppade in i duschen, efter att vattnet blivit varmt. Jag lät dom varma strålarna träffa min kropp.

När jag var klar virade jag en handduk runt min kropp innan jag sprang genom rummet till min garderob. Jag rörde runt allting där inne, jag kunde inte fatta att jag inte hade något alls som passade till festen. Men sedan såg jag ett par tighta jeans, en vid, vit tröja som slutade lite ovanför magen och en läderjacka över det. Ja, det var absolut dessa kläder jag letat efter! Jag visste inte ens att jag hade domhär kläderna, men jag klagade absolut inte. Gud vad tydligen på min sida idag och den här gången skulle jag verkligen utnyttja det.

Jag lät snabbt handduken falla till golvet innan jag tog på mig en bh och trosor innan jeansen, tröjan och jackan åkte på. Jag drog på mig ett par strumpor och stoppade fötterna i mina svart/vita converse.

 

Jag såg verkligen fin ut, ifall jag får säga det själv, när jag kollade mig snabbt i spegeln. Jag kände mig levande, modern, fräsch och jag älskade varje sekund av det.

Nu var det dags för sminket, så jag sprang bort till badrummet igen och drog ut mitt sminkkit och kollade igenom allt jag hade innan jag placerade ett tunt lager med ljus ögonskugga på mina ögonlock innan jag rättade till småfel i ansiktet med en foundation. Därefter så satte jag ett lager med mascara på ögonfransarna innan jag gjorde mina läppar glansiga med ett läppglans. Jag var redo att åka!

 

Jag satte ner telefonen i jeansen innan jag sakta gick på tå i hallen. Jag visste precis var golvet knakade och undvek dessa ställen. Jag kom nerför trappan och ut genom ytterdörren utan att någon hörde eller märkte att jag var borta.

När jag kände den svala kvällsbrisen mot kinderna så var det något som växte inom mig. Den nya jag, och jag kunde knappt tro att jag faktiskt skulle lämna området runt vårt hus för att gå till en fest. Men det var värt det, absolut värt det!

 

Jag gick nerför vägen, korsade körfiler och höll blicken på vägen. Richmond var inte alltför långt bort från vårt hus, vilket var en stor bonus. Precis när jag skulle vända runt ett hörn för att fortsätta ner på Jefferson Street så börjar mobilen i fickan vibrera.

Jag öppnade mobilen och kastade en blick på displayen, det var ett meddelande från min yngre bror. Fan...

From: Dennis

Jag himlade med ögonen och skrev tillbaka.

Jag log från öra till öra, jag visste att jag hade honom precis där jag ville. Jag fick ett till sms, jag visste att jag vunnit detta.

 

Precis när jag skulle släppa ner telefonen i fickan igen så vibrerade den igen. Denna gång var det ett meddelande från min bästa kompis Carly.

Jag log när jag skickade iväg det.

 

Och därmed var konversationen slut. När jag kollade upp så såg jag att jag äntligen var framme vid Richmond. Till min förvåning så hade alla som jag kände, och inte kände, en rolig kväll. Alla dansade, sjöng, skrattade, drack och framförallt rökte.

- Well, this is definitley something, småskrattade jag för mig själv innan jag försökte ta mig igenom folkmassan för att hitta Carly.

- Wow, you actually made it! jag vände mig om och såg Carly stå där med ett leende på läpparna och två öl i händerna.

- I told you I would, log jag tillbaka och Carly skrattade.

- Yeah, but  didn't actually think you were telling the truth.

- Oh, tanks best friend, sa jag ironiskt och hon räckte ut tungan innan hon gav mig en öl.

- Anytime.

- Wait, what's this for? Jag lyfte handen och kollade på den okända drycken. Innan jag misstänksamt kollade på Carly  för att se att hon kollade på mig som att jag var galen.

- It's beer?

- I know that. What I meant to say was why did you give it to me? jag kollade på henne med höjda ögonbryn.

- You want to let loose right? Well, here you go. You can start by drinking a beer and being a normal teenager for once. You only live once Kels, live it to its fullest. Especially tonight.

Jag ryckte på axlarna innan jag förde glaset mot läpparna innan jag lutade huvudet bakåt och lät den vidriga vätskan rinna ner i halsen.

- Ew!

- Daaamn, sa Carly med stora ögon. You sure know how to chug that shit. Hon log och virade sin arm runt mina axlar. I'm proud.

- You're crazy Carly. You know that? Jag kikade upp på henne med ett roat flin.

- I get that a lot, it's who I am, svarade hon självsäkert innan vi både brast ut i skratt.

 

- Nice going, shawty.

Jag vände mig nyfiket om för att se vem som pratade och såg en kille med brunt hår stå bakom mig. Han kollade på mig med ett stort flin på hans fylliga läppar. Han tog av sig sina solglasögon och avslöjade sina ljusa karamellbruna ögon.

Jag höjde ett ögonbryn och svalde saliven som börjat komma på grund av nervositet. Jag fuktade nervöst läpparna med tungan. Carly's naglar grävde sig in i min arm och jag försökte kontrollera ansiktet, så att det inte skulle vrida sig av smärtan.

- Ugh, thanks?

- I give ya props for downing that so quick. Han ignorerade mitt förvirrade ansiktsuttryck och fortsatte med sitt. Usually girls around here don't know how. I'm impressed.

Han blinkade med ena ögat innan han satte på sig glasögonen igen. Han, mer eller mindre, knuffade sig förbi oss och en grupp med killar följde honom. Dom försvann in i havet av människor.

 

- Ow, muttrade jag och drog bort Carly's hand från min hud. Jag gnuggade försiktigt över det ömma området på armen. You didn't have to grab me like that you know.

- Oh my god... andades Carly, helt i sin egen värld. Så jag knäppte med fingrarna framför hennes ansikte.

- Earth to Carly! Nu vinkade jag handen framför hennes ansikte. What's wrong with you?

Plötsligt kom hon tillbaka till verkligheten och hon vände sig mot mig med stora ögon.

- Did you know who that was? gapade hon.

Jag kollade mig generat runt människorna som festade, innan jag vände min uppmärksamhet tillbaka till Carly.

- Was I supposed to?

- Are you serious? Hon slog till mig på armen.

- Ow, again! Jag backade undan och gnuggade försiktigt armen, igen. Did you loose your mind? Because I'll help you find it.

- I'm not kidding Kelsey, svalde hon. Hennes klump i halsen rörde sig neråt.

- Me neither Carly. What's up with you? Am i supposed to know who that is? Jag rynkade pannan så mycket att ögonbrynen nästan möttes i mitten.

- That's Danger...andades hon skakigt ut. He's the most talked about kid in this town. He's done shit no one can even dream about. He's the leader of the bulls pack, the gang?

Jag ryckte på axlarna - jag hade fortfarande ingen aning om vad eller vem hon pratade om.

Hon stönade.

- You know the ones who walk around with the red and black colors? När jag fortfarande undrande kollade på henne så hon:

- As corny as it sounds, they run this town Kels. You just talked to the head of the pack.

Ju mer jag förstod, desto med växte klumpen i magen. Det var absolut inte såhär jag hade tänkt mig, när jag tänkt att vi skulle ha kul...

 

___________________________________________________________________________________________