Min mage vände sig ut och in.

- Well that's comforting to hear... sa jag sarkastiskt och kollade oroligt ut genom fönstret.

Jag hörde ett litet ljud från honom innan ett skratt lämnade hans läppar.

- You have humor, I like that.

Han öppnade sitt bilfönster och vände sig dit för att blåsa ut röken innan han stängde det igen.

- Yeah, well I'd like to live too so if you don't mind telling me where I'm going because so far I'm not very reassured... mumlade jag och skruvade besvärat på mig.

- Take it down a notch shawty, I ain't gonna kill ya.

Han blåste ännu en gång ut rök, utan att öppna fönstret den här gången. Röken spred sig i luften, innan den sakta försvann. När han rökt klart kastade han den i en liten kopp som han hade i bilen.

- How would I know, I'm in a car with a murderer... Jag himlade med ögonen och korsade armarna över bröstet.

- Are you going to throw that in my face every single time I open my mouth about something? morrade han lågt.

Hans röst var djup och ögonen var mörka. Jag harklade och skakade på huvudet.

- No... pep jag. Sorry.

Jag svalde högt och klumpen i halsen försvann neråt. Jag kände att mina händer började fuktas.

- Good, because I'm not in a mood to hear ya. Han vände tillbaka blicken till vägen. Or you're annoying pleas about me.

 

Antingen var grabben A, psykiskt sjuk. B, galen. C, bipolär.

Än så länge lutade det åt C, att han hade prognosen bipolär.

 

- Oh, thanks... Varje ord jag sa var sarkasm.

- You are so pleasant to be around, let me tell you.

Det la sig en spänd och pinsam tystnad över oss. Jag kikade på honom då och då, och varje gång så knöt sig magen.

- Do you really think I care? spottade han vasst fram. Hans fingrar ringlade sig om ratten, höll den hårt. Jag såg det för hans knogar bleknade till en vit nyans.

Jag svarade inte. Istället suckade jag och kollade framåt. Jag brydde mig inte om att öppna munnen något mer.

Men det verkade som att det inte var det han ville.

- Are you going to answer me or ignore me like an idiot? väste han.

Jag andades ryckigt till och händerna knöt sig.

Vad var hans problem egentligen?!

- What the fuck do you want me to say?! spottade jag frustrerat fram.

- I don't know, anything! Han svängde av ner på en annan väg. Just don't ignore me.

- I thought you didn't want me to talk anymore? Jag lyfte på ögonbrynet och kollade misstroget på honom.

- No, sa han entonigt. I didn't want you using what you saw against me. I never said anything about you not talking.

- Whatever...mumlade jag tyst.

Lyckligtvis sa han inget mer och höll ögonen på vägen.

Jag hittade olika saker att hålla uppmärksamheten på en kort stund, tills jag blev uttråkad på det och mina ögon drogs mot hans ansikte.

 

Jag kunde inte ljuga, han såg bra ut. Till och med när han rökte. Hans käke var spänd vilket såg sexigt ut. Jag började räkna fräknarna i hans ansikte. Jag hann bara till fyra innan han frustrerat suckade, och snabbt vände huvudet mot mig.

- What? Is there something in my face?

Jag skakade på huvudet. Jag ville verkligen bara hem.

 

Antingen var han psykisk eller så visste han bara var jag tänkte på, för förvånade mig genom att säga:

- Look, you saw too much. I can't just let you go after what you witnessed. I'd be an idiot to.

Han fuktade sina läppar med tungan och sneglade på mig, utan att röra huvudet.

Det lugnade lite, men jag var fortfarande nervös.

- I promise, la han snabbt till.

Jag nickade igen.

Vad hade jag gett mig in på? Jag slog handflatan mot pannan, vilket måste ha gjort det tydligt för honom att jag inte var positiv alls, till det som hade hänt och skulle hända. Han fortsatte prata:

- I meant it when I said I'm not going to hurt you. I just have to figure some things out, okay? You'll be home in no time.

Lättnaden sköljde över mig när det han sagt sjönk in. Men det förklarade inte vissa saker. Jag fuktade mina torra läppar med tungan. Jag tog några djupa andetag för att bli av med dom sista nerverna, när ett litet skratt uppstod i bilen.

- Are you giving birth or something because it sounds like you about to pop that shit out right now.

Han tyckte att han själv var väldigt rolig, vilket fick mig att skratta. Högt.

- You have a cute laugh, log han med en nickning och jag kände att kinderna hettade.

- Thanks... Though I think I sound like a hyena.

Nu brast han ut i skratt. Han tog ett stadigt tag i ratten, noga med att inte tappa kontrollen över bilen - vilket inte var något vi behövde sätta som ännu en börda över hans axlar.

- You're funny.

- Well, I try. Jag låtsades borsta bort något från mina axlar, vilket fick oss båda att skratta igen. Det var en skön känsla att äntligen få skratta.

- You are the first girl I've ever taken with me to have such a good sence of humor.

Jag stelnade till när jag förstått vad han sagt.

- You've taken other girls? Jag kollade på honom med stora ögon, vilket fick honom att skratta en tredje gång.

- I'm joking! Han höll sig för magen med högra handen, den vänstra armen hängde över ratten. You should have seen your face right now, one word. Han kollade på mig. Priceless!

- Ha ha, very funny... jag fejkade ett leende när han cheesade mot mig - hans leende var "to die for".

- You have a nice smile, kläckte jag ur mig. När jag insåg vad jag precis sagt så blev jag verkligen generad. Så himla pinsamt!

- Thanks, log han mot mig. Han visade sina vita tänder med flit. You got a cute smile yourself.

Jag skakade försiktigt på huvudet medan jag lutade mig bakåt. Tanken på att jag inte skulle få åka hem snart satt fast i bakhuvudet. Jag sträckte mig efter volymknapparna på radion, bara för att få tyst på hans snack.

- Hey, I don't like music, sa han enformligt.

- Who doesn't like music? sa jag med rynkad panna och kollade på honom.

- Me, now pipe down and let me drive okay? I need to think, fräste han.

Sedan så harklade han sig och lugnade sig en aning.

Jag insåg att detta var ett bra tillfälle att få ut sanningen ur honom.

- Okay, well while you're at it, mind telling me where we're going?

- So fucking impatient, sa han med en raspig ton samtidigt som han tog ut en cigarett från det lilla paketet. Han tände den innan han förde den mot läpparna. We're going back at my place, mumlade han när han öppnade fönstret för att blåsa ut cigarettröken.

 

Åh, herregud. Snälla hjälp mig.

 

___________________________________________________________________________________________